Aspirantkursen sommaren 1940 lider mot sitt slut. Av fyrtiofem aspiranter fortsätta nu blott drygt hälften som kadetter sin utbildning till officerare vid det vapen, där alla nu genomgått sin rekrytutbildning. Kadett såväl som reservbefälselev har dock att se tillbaka på en sommar, fylld av arbete såväl som glädje och först och främst ett Kamratskap, uppbyggt av gemensamhetskänsla, lika ideal och allvar inför en tid, som kräver allt av det uppväxande släktet. Svensk militär av i dag erbjuder ej heller samma anblick som forna dagars soldatsläkte. I våra dagar har kamratskapet officerarna sinsemellan utsträckts till att omfatta även gemene man, naturligtvis "i tillämpliga delar". Den svenska krigsmakten sammanhålles nu av ett samhörighetsband, som ej blott ökad förståelse och intresse från allmänhetens sida jämnat vägen för, titan kanske mest tack vare det goda kamratskap, som möter besökaren vid varje förläggning, stor eller liten, någonstans i Sverige.

I Stockholms skärgård, närmare bestämt på Ängsholmen, ha årets kustartilleriaspiranter knutit och prövat de vänskapsband, som hålla livet ut. Trots motgångar i början i form av ofrånkomlig avundsjuka vid aspirantantagningen och en hets i det dagliga arbetet för den egna vinningens skull, har kamratskapet så småningom vuxit fram och enat hela aspirantplutonen till goda kamrater. Hur skulle för övrigt något annat vara möjligt. En strålande vacker sommar långt ute i den natursköna sörmländska skärgården med otaliga glädjeämnen i form av intressant tjänstgöring, härdande friluftsliv och fritid uppblandad med badliv och förströelse måste ha det hälsosamma inflytande, den haft på oss här ute på ÄH. Ett bättre föredöme än studentkompaniets befäl kan också knappast tänkas. Den goda stämning, som hela tiden existerat bland oss är till stor del en följd av befälets i högsta grad personliga inflytande på varje enskild man. För oss ha de även tjänat som en sporre till förnyade ansträngningar och krafttag för vidgade kunskaper och ett gott militärt uppträdande, värdigt en blivande officer. Framhållandet av det egna jaget och kämpandet för den egna vinningen kvarstå som redan övervunna barnsjukdomar, och i stället har plats beretts åt hjälpsamhet mot egna kamrater och ett gemensamt delande av arbetsbördan. Alla roande intermezzon och tillfälliga misshälligheter kvarstå nu efteråt i en betydligt ljusare dager än då händelserna i fråga voro särskilt aktuella. Kamratuppfostran har här ej behövt användas i någon större utsträckning. Var och en har lärt av kamrater med större erfarenhet inom de olika intressesfärerna, och dåligt föredöme har ej existerat.

I betraktande av att aspiranterna rekryterats från alla delar av landet, måste vi konstatera, vilken betydelse det haft för oss själva att komma i intim kontakt med kamrater från så gott som alla landskap. Gotlänningens svårförståeliga dialekt blandas här med stockholmarens ofta något egenkära tonfall, utan friktionen, åtminstone utan större dylika. En norrlänning inom plutonen ser ej längre så nedlåtande ned på en representant för de bördiga bygderna i söder, och den senare har måhända fått sin pösighet tillräckligt mycket avtrubbad, för att de skarpa skiljaktigheterna nöjaktigt skolat bliva utsuddade. En hälsinge med sitt livliga och åtminstone här ute tidvis för allmänna säkerheten störande kynne går bra i par med den något sävligare västgöten. Varje man har sina personliga säregenheter ofta just genom hans eget landskaps inflytande, och den intima kontakt, som vunnits mellan oss femtiofem är måhända ett bevis för den stora samhörighet, som just i dessa tider råder mellan alla svenskar, men som kanske förr ej fått så goda tillfällen att iakttagas som nit, då landet kan hotas av splittring utifrån.

Vi kustartilleriaspiranter av år 1940 avsluta nu vår första utbildning med vetskap om att vi under dessa sommarmånader i försvarets tjänst knutit vänskapsförbindelser, som vi vänta oss mycket av. Mot en bakgrund av att Europa står i brand ha vi gjort vårt bästa under denna utbildning och hoppas alla få fortsätta på den levnadsbana, vi tänkt oss, för att så småningom själva kunna taga del i det arbete, som utgör ett ständigt uppbyggande av vår försvarskraft till fromma för ett fritt och lyckligt Sverige. I det här vunna kamratskapets anda se vi fram mot kommande händelser, vad de än må innebära och ansluta oss alla till de optimistiska löften, som återfinnas i vår aspirantvisa, vilken åtskilliga gånger ljudit över de för oss nu välkända naturscenerierna denna sommar här ute i Stockholms skärgård. Vi tacka allt vårt befäl för vad vi fått och hoppas få fortsätta i samma anda som hittills, en anda, präglad av Kamratskap, Samhörighet och Fosterlandskärlek.