Känsö karantänstation och dess "Gästbok"

En kort historik av major Albert Gyllencreutz.

 

Karantän stavades i gamla handlingar "Qadrantän", d v s 40 dagar. I slutet av 1700-talet ansågs erforderligt med isolering för att vara säker på att vederbörande fartygsbesättning skulle vara smittofri.

Från Spanien och Nordafrika importerades på 1700- och början av 1800-talet, salt. Då rasade Gula febern och sedan även Pesten i dessa länder. Med tanke på Digerdöden och andra svåra farsoter, beslöt Gustaf IV Adolf att en karantänstation skulle inrättas vid Göteborg och en kommission tillsattes 1805 med överkommendanten och landshövdingen där, Johan Fredric Carpelan (född år 1745 i Åbo län, död 1808 och begraven på Majornas kyrkogård) som ordförande, och amiralen Georg de Fredric Carpelan (född 1751, död 1807 och begravd på Nya Varvet) samt Commerserådet Niclas Björnberg, född 1758, död 1829, (stor pamp i Göteborg, obildad och högfärdig, ägde bruk i Värmland, inblandad i den Hallska konkurshärvan) samt amiralitets­medicus Per Dubb (den sedan så berömde överläkaren på Sahlgrenska Sjukhuset), som bisittare. Redan 1806 föreslog man Känsö med dess skyddade redd som förläggningsplats för karantänen. Känsö hörde till Brännö byalag och där fanns då ett sillsalteri och ett tran­kokeri med bostadshus tillhöriga handlandena Gavin och Rydell. Dessa anläggningar förhyrdes till en början av Kronan och in-löstes seden byggnadsplanerna blivit färdiga år 1830. Vi hade ju krig, Finska kriget, Napoleonkrigen och Norska Fälttåget, som alla kostade mycket pengar.

Byggnadsplanerna voro liksom Nya Varvets signerade av över­intendenten Fredric Magnus Piper, han hade som biträdande arkitekt Fredrik Blom, major vid Flottans mekaniska corps, och en av 1800-talets bästa arkitekter.

 

Hästgardeskasernen id storgatan (nuvarande Statens historiska museum och Rosenholms Slott på Djurgården,) samtliga byggnader på Skeppsholmen och Galärvarvet i Stockholm, byggnaderna på Nya Varvet samt Carl Johans kyrka, så nog har chefshuset och parloiren i sin stränga klassiska stil något av den Blomska andan.

Planen upptager dessutom Operationshuset, Pesthuset med tunnel till hiss för filtar och persedlar, (man antog då att smittan infördes av dammet från dem), så köket och magasinet, dessutom en batterianläggning på udden väster om Parloiren (numera helt raserad).

Parloiren är en intressant anläggning. Här skulle besökande till de internerade en och en få komma in skyddade från eventuell smitta, genom svavelångor från en eld nedsänkt i golvet. Allt fortfarande orört.

Som byggnadschef för de omfattande anläggningarna, hus, bryggor och kajer utsågs majoren Jacob ForselI (född 1788, död 1832) (farfar till den berömde operachefen John Forsell). Samtidigt var han karantänschef.

Till verkmästare vid bygget utsåg han en gruvfogde från Värmland, Olof Ericsson, som hade två mycket berömda söner: Nils Ericsson, friherre, som byggde de första statsjärnvägarna och John Ericsson, propellerns uppfinnare och konstruktör av Monitor, vilken be­segrade Merrimac i Nordamerikanska inbördeskriget.

Ja, år 1830 inkom briggen Herculus, kapten Stålhandske, salt­lastad med 3 hästar, 2 taggdjur (piggsvin), som var gåvor till Kongen av Danmark från Sultanen av Marocco.  Liggetiden blev 8 dagar. Kronan hade till att börja med goda förtjänster. Böter och taxor vor o dyra. År 1832 var nettoförtjänsten 5.500:- kr. Men när läkarvetenskapen gått framåt och karantänbestämmelserna blivit mindre hårda sjönk frekvensen och förtjänsten - trots att personalen minskades. Chefsskapet drogs in 1885. Läkaren blev chef.

 

Karantänschef blev efter Forsell 1837 major Hallström, som 1851 efterträddes av kapten Runström. Efter hans död 1854 blev kapten Sjöbom chef till år 1860. Nu skulle chefsskapet sammanslås med fiskeriintendenten vid Västra distriktet. En av dessa var Gerhard von Yhlen, jur och fil kand. En ganska märklig man. Initiativ­tagare till studentmössan, deltagare i Nordenskiölds Vegaexpedi­tion och stor forskare om sillens vandringar. Begraven på Känsö.

Hans efterträdare Axel Ljungman, fil dr. hade helt andra åsikter om det för Bohuslän och Sverige mycket viktiga begrepp och det utspann sig ett vetenskapligt gruff ända upp till Vetenskaps­akademien, där Ljungman kallade von Yhlen för von Lygens, som ej var sämre och skällde Ljungman för Ljugman. Han dog 1902. Chefsskapet övertogs av karantänsläkaren Gustaf Hjortsberg, som samtidigt var extra provinsialläkare i Öckerö distrikt, inne­fattande hela södra skärgården utom Styrsö-Donsö, där läkaren på sjukhuset där skötte sjukvården i det lilla distriktet. Hjortsberg var en stor hedersman och avhållen av hela skärgården, har i Gästboken skrivit sitt avsked till Känsö:

Under en provskjutning av 24 cm kanon var jag kommenderad att vinkla in nedslagen. Hjortsberg kom upp till mig och tittade på de få skotten. Medan jag sedan väntade på båten blev jag bjuden på lunch och som han varit kamrat med min far, hade han mycket att tala om livet i Uppsala och Göteborg. Efter hans pensionering träffades vi ibland.

Känsö Gästbok

På Landsarkvet i Göteborg förvaras denna intressanta, i kalv­skinn inbundna bok, ur vilken jag tar mig friheten att citera några versera detaljer.

Gustaf Hjortsbergs avskedsord:

Stor är min sorg och saknad då jag nu lämnar denna för mig så kärvordna. ö.

Men större är min tacksamhet för allt det goda, som under min 27-åriga verksamhet i denna skärgård kommit mig till del.

Känsö den 1 augusti 1922

Gustaf Hjortsberg

Karantänsläkare

1895 - 1922

 

Victor Rydberg på Känsö

För att få ett billigt sommarnöje för sig och sin familj tog konsul S.A. Svallander plats under en del år som redogörare på Känsö och med familjen medföljde Victor Rydberg som informator för sonen. Här fick han sin första kontakt med havet och enligt Carl Warburg inspirationen ti1l "Fribrytaren på Östersjön, "Korsaren och Flygande Holländaren".

Är icke Fågel Fenix Ö Känsö?

"Hör källors sorl och lundars sus

och bäckars yra fröjd!

Vad våra (dagars lek med glans och ljus

på sky och blånad höjd.

Och allra högst i purpurfärg

med gyllne vingars prakt

står Fågel Fenix på sitt berg

och håller trogen vakt.

Och väktaren på Vinga fyr

han vet vem seglarn är

som svävar fram, där brottsjön yr

bland månbeglänsta skär”.

 

I Gästboken har han skrivit följande dikt:

Våg, som här vid mina fötter svallar

Bilden av ett mänskoliv Du är

Stormen vräker Dig bland nakna hallar

Du får följa vart hans röst Dig kallar

han Dig födde och han Dig förtär

Och när utan mål Du länge farit

rytande men lika maktlös slav

tills Du bruten sjunker i Din grav.

Vem kan spana vart Du farit

Samma öde han som Du fått vandra

Följes evigt utav nya andra.

 

Till eleven, Svallanders son:

 

I fadrens hus ett hem jag funnit

ett evigt hem, en fridfull härd

I Dig, i sonen har jag vunnit

en trofast vän, en älskansvärd.

Det kära hem, jag övergiver

och ser det kanske ej igen.

Men gläds, att Du mig städse bliver

en lika varm och trogen vän.

 

Bland förnämiteter som antecknat sig i Gästboken kan antecknas:

 

Oscar Fredrik (Oscar II dock utan verser, men med uppvaktning:

W Haffner, W. Gynther, G. von Rosen, R. von Rosen, den 19/8 1843. Forsells efterträdare major Hallström måtte haft det hett om öronen, ty han skaldar den 26/9 1842:

Solstrålarna trängda tillhopa av vattnet en eldstod berett och fiskarna flämta och ropa: Fy fan här börjar bli hett.

 

 

 

 

..